lördag 22 januari 2011

Det digitala "kolla-beteendet" och nätparanoia

Hur mycket tid tar inte detta?
Kolla kursbloggarna..kolla kommentarerna...kolla hotmail...kolla skolmail och nu senast kolla Facebook (kolla hur barnen verkar ha det). Jag gick med i Facebook enbart för att vi kurskamrater skulle ha en plattform där, men har ännu inte kommit mig för att fixa in mig där med Annies hjälp. Stress, stress..måste sköta skolan också. Vill jag verkligen lägga min tid på det här?

Några av er hörde kanske Ulla och mig berätta hur Ulla bildgooglade på vår skolas namn och hittade bilder från min blogg vilket ledde vidare in på bloggen och till alla era bloggar. Det kändes inte helt OK. Jag tog bort skolnamnet men google-hänvisningarna ligger kvar.

Idag hände något liknande: jag skrev en kommentar i Christinas blogg och (tyckte jag) misslyckades med att länka till en svt-sida. Ringde sonen för support och fick av honom en html-kod att använda. Den skickade han över Facebook-chat. Med honom fortfarande i luren ser jag på min Facebooksida att: "Gunilla Kallrén-Stansvik rekommenderar Tunisisk blogg: Totalt kaos igen...."
Alltså: Facebook känner av att jag gör en kommentar och rekommenderar en länk i en blogg och visar det för alla som kommer åt min Facebooksida. Spöklikt, tycker jag! Ingen personlig integritet här inte!
Frågan är: Behöver jag Facebook?.
Dessutom dräller det in vänförfrågningar till min hotmail som jag tvingas ta ställning till. Just jag kanske har ett bättre liv utan Facebook.

Tankarna går också till det som Annie ger uttryck för i "Om digital kompetens, och om synlighet".

2 kommentarer:

  1. Jag tycker också att det här känns lite skumt. Jag vill gärna ha koll på saker och ting och inte svischa ut i cyberspace helt okontrollerat.
    Det kanske är en vanesak.

    SvaraRadera
  2. hjäääälp!
    Det här skulle vi diskutera mera tycker jag. Med lärarna på kursen.
    Det är ju det här som är kärnan egentligen.
    Hur ser vi varandra och hur ses vi av andra?
    Länkningar hit och dit....jösses!
    Bra att du skrev om detta!
    Hälsn Ylva!

    SvaraRadera