tisdag 26 oktober 2010

Vygotskijtankar

Dessa kursdagar, när många av mina kurskamrater har lekt med Måns program och haft roligt har jag ägnat mig åt Strandberg och Vygotskij. Vygotskij är tydligen en riktig klassiker som tidigare gått mig förbi. Mycket i boken stämde till eftertanke om min egen lärarvardag. Boken var ju mycket roligare än Säljös "Lärande och kulturella redskap", med behaglig mängd exempel ur skol-livet.


RESONEMANGET KRING RUMMEN
..väckte tankar på hur våra bild-rum, vår bildinstitution, på Karlsängskolan i Nora är utformade. 
Ytan hos oss är begränsad:
En hyfsat rymlig bildsal med en dator,
Ett relativt trångt keramikrum med stor ugn som även används som grupprum,
En foto/videostudio som används som  grupprum och allmänt upplag,
Ett mindre redigeringsrum med en dator. 
Knappt några övriga förvaringsutrymmen.
Dåligt med yta på väggarna att sätta upp bilder på. 
Dataprojektor på vagn att hämta. 
That´s it. 
Hur kan vi utveckla dessa rum? Det finns inga angränsande ytor att svälla ut på.
Är våra rum lämpade för interaktioner?...för olika typer av interaktioner?...både för större grupper (själva bildsalen?), för dialoger mellan elever (keramikrummet?), för enskilt tankearbete och för dialog mellan elev och lärare (videostudion eller korridoren?) Känner verkligen eleverna när de kommer in till oss att de har tillgång till en rikedom av verktyg och att de förväntas använda dem? Har vi verkligen en kreativ verkstad där eleverna har tillgång till en rikedom av redskap?
Slutsats: Vi skulle nog kunna förbättra karaktären på de olika rum vi trots allt har...göra dem tydligare så att de stärker eleverna i deras aktivitet och kreativitet. 


UTRYMME FÖR REFLEKTION OCH EFTERTANKE?
Ger vi eleverna "rätten att undersöka, experimentera, utveckla och omforma"? Jag har en känsla av att vi ångar på för målmedvetet. Vi vill hinna med så många olika moment som alla känns viktiga och vi har en planering för varje årskurs och varje  termin. Jag tycker att vi gör många bra saker tillsammans med eleverna men... "Tid måste ges till eftertanke. Varje gång ett nästa steg följer reflexmässigt på det förra förhindras kreativitet".
Slutsats:  Jag tror att vår (ambitiösa) planering i viss mån kan vara kontraproduktiv, kan förhindra kreativiteten. Kanske skall vi göra planeringen "luftigare" och lämna utrymme för att arbetet kan skjuta iväg åt något håll, för mer "efterdyningar",  utvärdering och reflexion.

Mitt inlägg blir bildlöst.Klockan är för mycket. Imorgon väntar jobb med åttornas omdömen. Hoppas ändå komma med några fler reflektioner kring Vygotskij. Min syster som jobbar med SFI berättade att en arbetskamrat till henne hade Vygotskij som idol. Hon hade bild av honom på väggen och var i stort sett kär i Vygotskij. Så långt ska jag väl inte gå, men visst är det fascinerande att en människa kunde vara så framsynt och före sin tid!

onsdag 13 oktober 2010

Nu gick det bättre

Nu lyckades jag med Ullas hjälp att skapa länken. Men problemet med länklista är fortfarande olöst.

Strul

Jag försöker förtvivlat skapa en länklistapå min blogg men misslyckas skändligen. Därför lägger jag nu in länken här:  ...http://kollakallan.skolverket.se/upphovsratt/... Men jag tycker inte det verkar bli någon länk i alla fall.
Kan någon ge mig ett råd om hur jag skall skapa länklista? Och hur man hanterar länkar? Om jag markerar en länk får jag ibland förslaget "kopiera" och ibland förslaget "kopiera länkadress". Duger båda s.a.s. för att sätta in länken på ett nytt ställe?
Min tanke är nämligen att samla information om hur man får hantera bilder från nätet och samla förslag till bildsamlingar där man kan plocka bilder. Så...kom gärna med tips till sådana bild-platser!

TILL VARDAGEN I BILDSALEN.
Nu väntar snart 7C och 7E-F på en varsin bildlektion där vi gör ler-reliefer. 7C har valt två teman för sin relief; antingen "arkitektur" (eller något som människor byggt) eller "abstrakt" (lek med form och textur) 7E-F har valt "liv i vatten" eller "abstrakt". När jag går dit idag har jag två saker att tänka på: Det ena är att ha den rätta gnistan. Keramikreliefer i Åk 7 har vi gjort många gånger och tycker det är en bra uppgift på många sätt. Men efter tillräckligt många gånger med liknande uppgift  mister jag skärpan, känner jag, nyfikenheten och engagemanget från min sida som jag vet triggar igång eleverna. Den andra saken jag ibland försöker tänka på är att ge flickorna åtminstone lika mycket uppmärksamhet som pojkarna får. Det vanliga är ju att pojkarna tar väldigt mycket mer av min tid om jag inte tänker mig för.
Dagen avslutas med en ganska stor grupp elever som för en sexveckors-period valt "måleri", 75 min. varje onsdag. Första gången målade de akvarell, stilleben med höstlöv,frukt och grönsaker från min trädgård. Andra gången målade de porträtt av sig själva eller kamraten mittemot (ansiktet) med 3 pastellkritor (ljus, mittemellan, mörk). Tredje gången gick de ut och tecknade av en fin port eller ett fönster (Nora är en vacker, pittoresk trästad) Kvarvarande lektioner skall de måla med akrylfärg en fri komposition på större papper där de bl.a. plockar in de tre motiven.
Ajöss

tisdag 12 oktober 2010

Yr i mössan

Nu har jag vimsat runt i bloggarna, både de pedagogiska bloggarna som Måns föreslagit oss och de andra kurskamraternas bloggar och nu känner jag mig alldeles yr och matt.
Vad skall jag ta fasta på? Många av bloggarna(de pedagogiska) var väldigt pratiga med ett "skolverket-språk" som gör att jag har svårt att orka följa dem. Mängden länkar i länkarna känns överväldigande. Jag har väl egentligen inte, när jag nu ruschat genom bloggarna, hittat inspirerande beskrivningar på arbeten som jag direkt kan relatera till min högstadievardag i bildsalen. Det kommer jag säkert att hitta när jag letar vidare (tiden!?).    
 Jag tror att jag skall försöka inventera http://www.multimedia.skolverket.se/, för jag tror att det kan bli användbart att lära mig hitta där. Jag tror det passar en otålig och resultatinriktad person som jag. Hittade också länkarna http://itmamman.se/wordpress/  och http://uggleblogg.pedagogbloggar.se/.Båda dessa sidor verkar lättorienterade med många praktiskt användbara råd.
En stor del av min tid den här dagen framför skärmen har gått åt till praktisk/tekniska problem som att lägga en länk till länklista (misslyckat)eller bli klok på hur det fungerar att vara följare till en blogg eller titta på olika bakgrunder under"avancerat". Jag är orutinerad och oändlig tid går åt till fåniga småsaker. Det ska väl lossna så småningom.
Reflexion från vår senaste kursträff på Konstfack är att BI-eleverna som bjöd oss på sina olika praktikupplägg var otroligt välformulerade och stronga som ställde upp för ett stort gäng garvade skol-uvar som vi! Jag kan inte minnas att vi var så mogna när jag gick utbildningen på TI 1974-78!?
Mats, som visade oss det strömmande bildflödet och pratade om bildanalys hade en såväl enkel som användbar övning där man i en grupp gör en denotativ analys av en bild och sedan skickar den vidare till nästa grupp som skall iscensätta den i ett foto. Fast istället för" denotativ" och" konnotativ" brukar jag använda orden "yttre" och" inre" beskrivning. Det här upplägget torde absolut motivera eleverna att verkligen närläsa bilden och ge den en ingående beskrivning. Det brukar vara svårt att få eleverna att lägga så mycket energi på just detta.
Eleven Karins idé med dramatisering av manus var intressant och för mig känns det som en bra anledning att etablera samarbete med t.ex en svenska-lärare så att man har mer tid till förfogande.
Min kollega Ulla och jag avslutade kursdagen på MM. Mats plus fler BI-elever lät oss gruppvis titta på ett givet verk i Moderna-utställningen och där välja ett varsitt ord som för oss kännetecknade verket.(vi fick en lista med ord-förslag) När vi diskuterat fram orden i gruppen samlades hela stora gruppen vid varje verk och fick höra gruppmedlemmarna motivera sina val av ord. Ett upplägg tänkt för elever på studiebesök. Bra, tycker jag. Återigen ett exempel på hur orden leder en in i verket.
På väg därifrån diskuterade Ulla och jag detta att många samtida konstverk kräver att man skaffar sig en förförståelse för konstverket via en mer eller mindre snårig text för att verket överhuvudtaget skall vara åtkomligt. Man kan efter tillräckligt många sådana verk längta efter något som inte är så frånvänt, något som sköljer över en eller griper tag och säger "jag vill nå dig".