Ola Erstads artikel väcker många frågor. Jag begränsar mig till mitt ämne. Att greppa hela skolan, hela utbildningsväsendet känns för stort.
Hur ska vi förhålla oss till digitala media i bildundervisningen? Om jag lägger mer tid på digitala media i min undervisning…vad skall jag då ta bort? Det finns säkert delar i min undervisning som inte längre är relevanta. Kanske att teckna enpunkts och- tvåpunkts-perspektiv?..kanske att klippa och klistra collage? Mossigt och onödigt, kan man tycka. Men att ”för hand” med en kolbit arbeta fram skuggorna på ett upptecknat ägg…nej, det vill jag inte ta bort! Skrapet av kolstybbet mot papperet..att med tummen mjuka upp en skugga..att med hand, muskler och hjärna bli en del av materialet och kanske t o m känna doften stiga mot näsan..det tror jag att vi behöver! Det tror jag är en drift och ett behov nedlagt djupt i oss.
Vad måste vi behålla av det handgripliga, materiella för att väga emot den teoretisering som vi talat om och som behandlades t ex under timmarna med Thomas Koppfeldt.
På ett sätt är datorn och mjukvarorna, programmen, bara en annan slags pensel eller penna, ett verktyg bland många andra. Med dess hjälp kan vi skapa och uttrycka oss. Varför skulle vi säga nej till den? Då skulle vi fortfarande vara hänvisade till stenskärvan som ristar mönster i benbiten eller färgsmeten av jordfärg och djurfett på grottväggen. Uttrycksmedlen förnyas ständigt, men många lever också kvar länge (kolteckning) Självklart måste vi allt eftersom slänga ut en del av det gamla eller göra det på nytt sätt och ta i bruk detta kraftfulla redskap.Svåra avvägningar, särskilt med tanke på den minimala tid vi har till förfogande med ett ämne som egentligen bara växer.
En del av” teoritiserandet” kan kanske falla under svenskämnet.
På ett annat sätt är digital kompetens långt mer än bara handhavandet.
Det var behändigt att få denna nedbruten i sina beståndsdelar i Erstads sammanställning. Mycket användbart, tycker jag, när man skall diskutera i en vidare mening om hur skolan skall förhålla sig till IKT.
Att jag kan använda digitala media som en yta att kommunicera med eleverna på, att lägga ut och hämta in arbeten, att använda i det pedagogiska sammanhanget...den vägen har jag bara precis börjat på. Mina yngre kollegor(en del) har ett annat och naturligt sätt att hantera det på.
Glad kan jag vara att vår skolledning är insiktsfull och satsar på två "gammel-lärare" för att citera Marie.
Att jag kan använda digitala media som en yta att kommunicera med eleverna på, att lägga ut och hämta in arbeten, att använda i det pedagogiska sammanhanget...den vägen har jag bara precis börjat på. Mina yngre kollegor(en del) har ett annat och naturligt sätt att hantera det på.
Glad kan jag vara att vår skolledning är insiktsfull och satsar på två "gammel-lärare" för att citera Marie.
Ett resonemang hos Erstad är vad som utmärker barns och ungdomars digitala kompetens (nya arenor att delta i, informationsinhämtning, kommunikationsytor, att själva producera innehåll) Om dessa saker har jag mycket att lära av mina elever.
Övervärderar vi ändå ungdomarnas digitala kompetens? Deras kunskaper är kanske väldigt fläckvisa…stor kunskap och vana där de anser sig behöva den..i övrigt kanske inte så djupa eller breda. Även om mina elever har stor ”handhavandevana” är jag säker på att jag har kunskaper om bild, berättande och kritiskt tänkande som de behöver för att utvecklas.
En sista fråga jag fastnade för var den om risken att IT-samhället skapar segregering mellan dem som har god digital kompetens och de som inte har det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar