Det digitala "kolla-beteendet" och nätparanoia

Hur mycket tid tar inte detta?
Kolla kursbloggarna..kolla kommentarerna...kolla hotmail...kolla skolmail och nu senast kolla Facebook (kolla hur barnen verkar ha det). Jag gick med i Facebook enbart för att vi kurskamrater skulle ha en plattform där, men har ännu inte kommit mig för att fixa in mig där med Annies hjälp. Stress, stress..måste sköta skolan också. Vill jag verkligen lägga min tid på det här?

Några av er hörde kanske Ulla och mig berätta hur Ulla bildgooglade på vår skolas namn och hittade bilder från min blogg vilket ledde vidare in på bloggen och till alla era bloggar. Det kändes inte helt OK. Jag tog bort skolnamnet men google-hänvisningarna ligger kvar.

Idag hände något liknande: jag skrev en kommentar i Christinas blogg och (tyckte jag) misslyckades med att länka till en svt-sida. Ringde sonen för support och fick av honom en html-kod att använda. Den skickade han över Facebook-chat. Med honom fortfarande i luren ser jag på min Facebooksida att: "Gunilla Kallrén-Stansvik rekommenderar Tunisisk blogg: Totalt kaos igen...."
Alltså: Facebook känner av att jag gör en kommentar och rekommenderar en länk i en blogg och visar det för alla som kommer åt min Facebooksida. Spöklikt, tycker jag! Ingen personlig integritet här inte!
Frågan är: Behöver jag Facebook?.
Dessutom dräller det in vänförfrågningar till min hotmail som jag tvingas ta ställning till. Just jag kanske har ett bättre liv utan Facebook.

Tankarna går också till det som Annie ger uttryck för i "Om digital kompetens, och om synlighet".

GIF-animation i Photoshop

Ruggigt vad tiden går fort när man har roligt! Jag lyckades inte få gumman att dansa utan att man klickar på henne. Hur gör man?

Nu och då enl. Banksy

Hittade denna bild, ett "fornfynd" tillverkat av engelske Street Art-konstnären Banksy. Det fanns visst på en utställning på British Museum en längre tid utan att någon märkte något.

Digital kompetens

                  Hastigt hopkommen PS. Tror den har med inlägget att göra.

Ola Erstads artikel väcker många frågor. Jag begränsar mig till mitt ämne. Att greppa hela skolan, hela utbildningsväsendet känns för stort.

Hur ska vi förhålla oss till digitala media i bildundervisningen? Om jag lägger mer tid på digitala media i min undervisning…vad skall jag då ta bort? Det finns säkert delar i min undervisning som inte längre är relevanta. Kanske att teckna enpunkts och- tvåpunkts-perspektiv?..kanske att klippa och klistra collage? Mossigt och onödigt, kan man tycka. Men att ”för hand” med en kolbit arbeta fram skuggorna på ett upptecknat ägg…nej, det vill jag inte ta bort! Skrapet av kolstybbet mot papperet..att med tummen mjuka upp en skugga..att med hand, muskler och hjärna bli en del av materialet och kanske t o m känna doften stiga mot näsan..det tror jag att vi behöver! Det tror jag är en drift och ett behov nedlagt djupt i oss.

 Vad måste vi behålla av det handgripliga, materiella för att väga emot den teoretisering som vi talat om och som behandlades t ex under timmarna med Thomas Koppfeldt. 

På ett sätt är datorn och mjukvarorna, programmen, bara en annan slags pensel eller penna, ett verktyg bland många andra. Med dess hjälp kan vi skapa och uttrycka oss. Varför skulle vi säga nej till den? Då skulle vi fortfarande vara hänvisade till stenskärvan som ristar mönster i benbiten eller färgsmeten av jordfärg och djurfett på grottväggen. Uttrycksmedlen förnyas ständigt, men många lever också kvar länge (kolteckning) Självklart måste vi allt eftersom slänga ut en del av det gamla eller göra det på nytt sätt och ta i bruk detta kraftfulla redskap.Svåra avvägningar, särskilt med tanke på den minimala tid vi har till förfogande med ett ämne som egentligen bara växer.  

En del av” teoritiserandet” kan kanske falla under svenskämnet.

På ett annat sätt är digital kompetens långt mer än bara handhavandet. 

Det var behändigt att få denna nedbruten i sina beståndsdelar i Erstads sammanställning. Mycket användbart, tycker jag, när man skall diskutera i en vidare mening om hur skolan skall förhålla sig till IKT.


Att jag kan använda digitala media som en yta att kommunicera med eleverna på, att lägga ut och hämta in arbeten, att använda i det pedagogiska sammanhanget...den vägen har jag bara precis börjat på. Mina yngre kollegor(en del) har ett annat och naturligt sätt att hantera det på.
Glad kan jag vara att vår skolledning är insiktsfull och satsar på två "gammel-lärare" för att citera Marie.

Ett resonemang hos Erstad är vad som utmärker barns och ungdomars digitala kompetens (nya arenor att delta i, informationsinhämtning, kommunikationsytor, att själva producera innehåll) Om dessa saker har jag mycket att lära av mina elever.

Övervärderar vi ändå ungdomarnas digitala kompetens? Deras kunskaper är kanske väldigt fläckvisa…stor kunskap och vana där de anser sig behöva den..i övrigt kanske inte så djupa eller breda. Även om mina elever har stor ”handhavandevana” är jag säker på att jag har kunskaper om bild, berättande och kritiskt tänkande som de behöver för att utvecklas.

En sista fråga jag fastnade för var den om risken att IT-samhället skapar segregering mellan dem som har god digital kompetens och de som inte har det.

Vår hemsida

Nu lägger Ulla och jag ut vår påbörjade hemsida. Den är i första hand tänkt för elever och föräldrar och berättar om bildundervisningen på vår skola.
Naturligtvis är den långt ifrån färdig men nu är det dags...
 http://bildkarlsangskolan.weebly.com/