Vygotskijtankar

Dessa kursdagar, när många av mina kurskamrater har lekt med Måns program och haft roligt har jag ägnat mig åt Strandberg och Vygotskij. Vygotskij är tydligen en riktig klassiker som tidigare gått mig förbi. Mycket i boken stämde till eftertanke om min egen lärarvardag. Boken var ju mycket roligare än Säljös "Lärande och kulturella redskap", med behaglig mängd exempel ur skol-livet.

RESONEMANGET KRING RUMMEN

..väckte tankar på hur våra bild-rum, vår bildinstitution, på Karlsängskolan i Nora är utformade. 

Ytan hos oss är begränsad:

En hyfsat rymlig bildsal med en dator,

Ett relativt trångt keramikrum med stor ugn som även används som grupprum,

En foto/videostudio som används som  grupprum och allmänt upplag,

Ett mindre redigeringsrum med en dator. 

Knappt några övriga förvaringsutrymmen.

Dåligt med yta på väggarna att sätta upp bilder på. 

Dataprojektor på vagn att hämta. 

That´s it. 

Hur kan vi utveckla dessa rum? Det finns inga angränsande ytor att svälla ut på.

Är våra rum lämpade för interaktioner?...för olika typer av interaktioner?...både för större grupper (själva bildsalen?), för dialoger mellan elever (keramikrummet?), för enskilt tankearbete och för dialog mellan elev och lärare (videostudion eller korridoren?) Känner verkligen eleverna när de kommer in till oss att de har tillgång till en rikedom av verktyg och att de förväntas använda dem? Har vi verkligen en kreativ verkstad där eleverna har tillgång till en rikedom av redskap?

Slutsats: Vi skulle nog kunna förbättra karaktären på de olika rum vi trots allt har...göra dem tydligare så att de stärker eleverna i deras aktivitet och kreativitet. 

UTRYMME FÖR REFLEKTION OCH EFTERTANKE?

Ger vi eleverna "rätten att undersöka, experimentera, utveckla och omforma"? Jag har en känsla av att vi ångar på för målmedvetet. Vi vill hinna med så många olika moment som alla känns viktiga och vi har en planering för varje årskurs och varje  termin. Jag tycker att vi gör många bra saker tillsammans med eleverna men... "Tid måste ges till eftertanke. Varje gång ett nästa steg följer reflexmässigt på det förra förhindras kreativitet".
Slutsats:  Jag tror att vår (ambitiösa) planering i viss mån kan vara kontraproduktiv, kan förhindra kreativiteten. Kanske skall vi göra planeringen "luftigare" och lämna utrymme för att arbetet kan skjuta iväg åt något håll, för mer "efterdyningar",  utvärdering och reflexion.

Mitt inlägg blir bildlöst.Klockan är för mycket. Imorgon väntar jobb med åttornas omdömen. Hoppas ändå komma med några fler reflektioner kring Vygotskij. Min syster som jobbar med SFI berättade att en arbetskamrat till henne hade Vygotskij som idol. Hon hade bild av honom på väggen och var i stort sett kär i Vygotskij. Så långt ska jag väl inte gå, men visst är det fascinerande att en människa kunde vara så framsynt och före sin tid!